Att gilla att gå på loppis innebär att man ofta köper saker man egentligen inte behöver. Min lägenhet är faktiskt helt lagom full med saker redan nu. Men inte stoppar det mig...
Problemet är att om jag hittar något som verkligen skulle passa mig är det nästan omöjligt att bara gå förbi. Det är som om sakerna utövar någon form av magnetism. De drar mig till dem och vips har jag tagit upp plånboken och betalt min alldeles onödiga pryl. Ett riktigt fynd får mig att må bra och man känner sig riktigt nöjd. Det finns ju mycket annat elände man kan ägna sin tid åt. I jämförelse är ju loppis-hysteri ett ganska harmlöst nöje ändå. Jag tror nog jag kommer fortsätta att handla ett tag till...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar